1/8
Godmorgon bloggen.
Igår pratade jag med Rasmus itellefon typ i två timmar ungefär.
Vi skrattade och hade superkul & allting var som vanligt igen.
Sen när jag la på kom den här krypande känslan i min mage!
" du vet vad han gjort mot dig, ta honom inte så lätt " Så nu står
jag liksom mitt i mellan mina tankar och kan inte hitta ut, fab fan.
Såhär står det till.
När jag inte pratar med honom, alltså i huvudtaget. Så saknar jag
honom & kan tänka på hur mycket jag ångrar det som vart fel alla
våra bråk osv. Vill skriva att jag älskar honom mer än allting annat.
Men, så fort jag börjar prata med honom. Sms, eller något annt sätt.
Så blir jag arg & ledsen på honom. Han kan säga att han har det bra
Uppe i norrland, men så blir jag skitarg på honom. Jag vill liksom inte
veta om att han har det bra för han åkte ju ändå. Jag kan bli superledsen
och inte vilja prata med honom i huvudtaget. Jag blir bara helt tyst & stel.
Mitt dilemma är, att förut när vi vart oöverens eller när han har sårat mig,
så har jag känt att min kärlek är så mycket starkare än NÅGOT annat!
och då har jag kunnat ta tillbaka honom så otroligt lätt! För kärleken vi
delade va något som tog över att jag blev sårad. Men i detta fall är det inte
så, känns som han högg en kniv i min rygg när jag var som svagast !
och min kärlek kan längre inte ta över, Utan jag känner bara hur ledsen
jag är osv. får se hur det blir när han kommer hem, känner bara skit nu.
tack alla underbara vänner som ställer upp för mig, ni är guldvärda.
NI sträcker ut era händer till mig & det betyder så otroligt jävla mycket. 
Du har mitt nummer, du kan höra av dig när du vill
Jag finns här
Jag har precis samma problem..! Jag och min pojkvän gjorde nyss slut, efter en lång tid tillsammans. Vi båda ignorerade varandra ett tag, han sa att "han var förvirrad och behövde lite tid för sig själv". Men nu när han har börjat höra av sig igen, är han precis som vanligt! Kallar mig älskling, och avslutar alltid med "pusspuss!" när vi lägger på. Utan honom vet jag inte vad jag skulle göra. Men samtidigt känner jag inte att jag kan lita på honom till hundra. Jag blev ju så himla ledsen när han sa att jag hade förändrats och att hans känslor inte vad densamma för mig! Men nu när han verkat ha ångrat sig, kan jag inte göra något anat än att ta emot honom med öppna armar. Det är svårt! Mitt råd är då att om du verkligen behöver honom, ta tillbaka honom, men som en vän! Du kanske verkligen vill ta tillbaka honom, men tänk på att det kommer att bli en andra gång, och att du kommer bli mer sårad då! Tänk mer positivt, på er tid tillsammans och allt som han har gett dig under den perioden. Ni behöver ju inte gå skilda vägar, bara för att du inte vill att han ska göra dig ledsen ?
