Måste påpeka en sak.
Min bror flyttar den 16 augusti, eller den 15e kanske det var.
Jag kommer sakna dig min käraste bror. Och det kommer bli
tråkigt i huset utan dig. Även fast du inte gör någonting oftast.

Men med ett glatt humör kan jag säga att jag nu blir ensambarn.
Hur många drömmer inte om att vara det (?) kommer få allt jag vill.
Inte direkt allt jag vill kanske. Men tänk er såhär, Om jag ska få pengar
av mina föräldrar så måste min bror också ha det. Annars är det fusk.
Och om jag är ensambarn kommer jag få dubbelt så mycket, hans del
också. Jag kommer nästan bli rik på min bror, konstiga idéer ellerhur?

En annan sak jag måste säga, på torsdag den 6e augusti. Är det 16 mån
för mig och älskling. Eller än så länge kan jag se fram i mot det. Har ju inte
träffat pojken än sen han stack! han kanske har förändrats, i don't know.

Men frågan till er idag blir " hur seriöst tar du ett löfte? "
spelar det roll vem man lovar, föräldrar, kompisar, pojkvän.
Är det lättare att bryta löftet från person till person ?