-

Tårarna rinner ner. Försöker att torka bort, men det finns ingen 
anledning, varför ska jag torka bort dem när de kommer tusen till.
Sitter och funderar på allt&inget, och det är just det som får mig
att vara ledsen. Vad är allting för mig (?) och vad är inget för mig.
Du hade mig i din famn och ändå lät du mig falla, när jag var som
mest knäsvag högg du en kniv i mitt hjärta. Medans du gråter så
förblöder jag. Jag ska gå rakt på sak, och förklara för dig. Men
Vad jag än förklarar så sårar det mig. Innuti är jag bränd, 
Och utanpå är jag förstörd. Hur jag en gör så kommer jag 
inte undan det som skrämmer mig mest, rädslan för oss.
varför är jag rädd för något som jag älskade så mycket (?)
Det fanns bara ett löfe, och sen stod jag ensam. 
En väg, och sen gick jag själv. Jag accepeterar vissa
delar men kan inte acceptera allting. Jag torskar alla kast
& de enda jag behöver är ett facit på alla frågor. 
Det finns inga syften på att det ska vara som förr.
Men jag ska försöka gå vidare fast stegen blir fel.
Vill bara kunna vara starkare, så jag kan ro mig i land. 

den skrev jag själv. ja &
det finns sanning i den. 



Kommentarer
Postat av: pernilla

är de slut mellan er? ;o

2009-07-29 @ 20:59:50
Postat av: Anonym

jag förstår hur du känner. vet att det är svårt att veta vad du ska göra, och allt sånt. hatar olycklig kärlek, ni verkade så glada ju. vad gick fel egentligen ;o ?

känner samma som du att det ibland/oftast hjälper att skriav ner sina känslor.

<3

2009-07-30 @ 02:16:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0